Jag har av någon anledning lyckats utveckla en osund rädsla för spindlar. Jag har riktigt svårt för de vidriga krypen, det spelar ingen roll i vilken storlek de kommer. Jag hatar dom!
Jag tycker att de är så otäcka att jag har svårt för att ens gå så nära att jag kan döda dem. Vilket blir lite småjobbigt om ingen annan finns i närheten.

Så igår när jag körde bil kom jag att tänka på mitt stoltaste spindeldödarögonblick, ett tillfälle som motbevisar alla som sagt till mig att spindlar inte är farliga. Jo det är dom, både för mig och andra.
Det inträffade iallafall när jag satt och körde bil ensam (antagligen är det orsaken till att flahbacken kom i bilen...). En spindel uppenbarade sig helt plötsligt till vänster om mig på vindrutan. Alltså inte alls långt ifrån mitt huvud. Dessutom på motorvägen så inte en chans att stanna och slänga upp dörren. Vad gör man??
Det är nu det blir imponerande, utan att totalt drabbas av panik så får jag av mig en av mina gympaskor och får upp den och lyckas döda spindeljäveln! *high five*. Det mina kära vänner är värt en applåd, och den enda som fick sätta livet till (eller ens riskera det) var spindel.

Mitt minst stolta spindelögonblick finns också, det måste nog vara en natt när jag kom hem och hittar en spindel hängandes från taket, över min säng ca 5 cm ner. Så att jag inte ens vågade försöka slå den för jag var rädd att missa så den skulle ramla ner. Då fick jag väcka pappa för att be honom.....
Då är man inte så tuff.