Jag tänker nämligen skriva om fula människor. Så om du tror att du kommer känna dig stött om du läser kan du ju låta bli...

jag har nämligen funderat mycket (speciellt under alla ändlösa timmar av badvakteri då man inte har så mkt bättre för sig) på det här med förhållanden och jag har kommit fram till att det antagligen hade varit lättare om man var ful. Nu menar jag alltså inte bara lite ful utan fulful. (och nej jag menar inte att jag är värsta snyggingen och det finns säkert jättemånga som tycker att jag är ful men enligt min jämförelse med de fulfula så är jag snyggare och det här är min blogg så jag bestämmer.)

För oftast så är den fulfula personen tillsammans med en annan fulful person (självklart med undantag) och då behöver man inte vara särskilt rädd att någon annan ska stöta på ens pojkvän, inte heller behöver man vara så rädd att han ska vara otrogen. Dels för att inte särskilt många andra vill ha honom och även för att han är tacksam för att han hittat någon som vill vara tillsammans med honom. två fulfula personer som blivit tillsammans måste ju verkligen gilla varandras insida istället för att bara stirra sig blinda på utsidan. Skönt
(självklart gäller detta även omvänt alltså för killarna också)

Det är nog lättare att hitta kärlek som fulful istället för bara ännu en "player"...