Tydligen ska vi inte få skratta på jobbet på sex veckor.. Fast praktikanten kanske inte vågar komma tillbaka efter idag så...

Vi har en praktikant med något slags fel, alltså på nåt sätt lite efterbliven, jag vet inte riktigt vad det är för fel och hon verkade ganska normal fast sjukt tyst.. iaf det spelar ingen roll..

grejen är att hon idag försvann helt plötsligt efter kanske en halvtimma gick annelie bort mot omklädningsrummen och konstaterade att hon va inne på toan. men så länge kan man ju inte vara där inne. Så hon bad vår chef gå och fråga om det var nåt.

Då satt tjejen där inne och grät, varför? Jo för att hon trodde att vi hade skrattat åt henne. Eh va?!

Vi skrattar hela jävla tiden på jobbet men vi skulle aldrig skratta åt någon, inte på ett elakt sätt (åt varandra skrattar vi hela tiden) Det vi hade skrattat åt då när hon skrattade åt henne var att vår diskmaskin var sönder, igen. Och att linus kom och jonna skämtade om hans lilla rumpa när han stod halvt inne i diskmaskinen...

Menmen, tydligen tog hon åt sig.... Gick in på toan en halvtimme, gick hem.

Hur egoistiskt är det inte egentligen att bara anta att folk skrattar åt en när de skrattar?