Hur gör man för att överleva sina föräldrar? Hur gör man för att gå vidare när dom dör?
Jag såg på "så mycket bättre" idag på tvn och då pratade de om att förlora föräldrar. Jag är inte säker på att jag klarar av det. Tänk om man inte fixar det?

Ens föräldrar ska ju finnas där jämnt, föralltid. Dom som kan allt, vet allt och alltid stöttar.

Jag är rädd för döden, riktigt jävla skitskraj till och med. Inte för att dö själv, men för att någon jag älskar ska dö. Eller bli allvarligt sjuk för den delen. Jag vill inte det.

Jag vill vara liten igen och leva i den underbara bubblan där allt är fint och lyckligt och ingen dör och ingen blir så sjuk att det inte går att bota.

Två minnen som förstör den bubblan för mig, det första är i mellanstadiet jag minns inte i vilken klass men en av våra klasskamrater hade Leukemi. Han var sällan i skolan men jag minns fortfarande hur glad han var när han fick komma. I min värld fanns det inte att han kunde dö på riktigt. Men det gjorde han. Inte ens då fattade jag att han hade dött på riktigt, det gjorde jag först senare.

Det andra är en midsommar när jag var liten och vi har varit på midsommarfest där mammas barndomsväninna och hennes man bråkar ordentligt. Jag vet inte om vad och jag minns egentligen inte så mycket, vi barn fick stanna inne i huset för att inte behöva se. Det jag minns är istället att nästan alla vuxna blev irriterade, ledsna och arga och när mamma tar med Elin och mig och ska gå hem medan Pappa stannar en stund till. Då säger mamma till pappa "Jag hoppas att du kommer hem sedan för barnens skull iallafall".

Jag har bara varit så rädd en enda gång till i mitt liv, när pappa blev inlagd på sjukhus för att göra en ballongsprängning i ett blodkärl som det var en liten propp i.

Att pappa aldrig mer skulle komma hem...

Nej det går inte. Jag vill behålla min mamma och min pappa.